Växjö Lakers i Eliten,halvvägs

[Malul]

Man ska inte egentligen skriva när man är upprörd,men gör ett undantag.

Växjö Lakers går för första gången i sin sportsliga historia in i den del som Taifarna förutspått att vi till sist skulle hamna i nämligen den så försmädliga motgången.Att vi skulle hamna där är förstås ingen slump,vi borde redan ha haft den i allsvenskan och vissa hävdar att vi hade den under den säsong då norra och södra serierna sammanslogs men så var det inte,vi gjorde en okej säsong med ett bättre lag än vi haft tidigare.Så har det sedan fortsatt,vi har byggt upp ett lag som vuxit sig starkare och starkare säsong efter säsong.

Varför grinar då oss denna olycka oss i ansiktet efter alla dessa år?Är det för att Taifarna håller på med voodoo och slutligen hittat rätt token att sätta nålar i?

Saken är lite enklare än så,vi har rusat in i ett äventyr med tom ryggsäck.Tom på det sätt att vi ska överleva i den farligaste av djungler under 10 dygn och den enda packning vi har med oss är en schweizisk armekniv.Ingen mat,ingen dryck och ingen kunskap av att överleva alla faror som hägrar.Glatt lever man igenom allt som möter en de första dagarna och så har vi gjort det såhär långt.

Men,och här kommer vi till survival of the fittest då va.

Med denna ovärdeliga kniv som vi har som enda vapen så vet nu alla vargar och björnar,lejon och tigrar att vi är ett överkomligt motstånd.Vi kan inte övverraska rovdjuren längre,men vi har likväl ett vapen.

Vi hade förmodligen kunnat växa in i rollen som överlevnadsexperter om vi haft tiden men som det är nu så står vi där i skogen,ensamma mot allt och alla.Det gäller att instinktivt värja sig för faror och samtidigt lära sig hur man ska överleva dagen.

Växjö Lakers går nu in på sjätte dagen,nu utan mat och vatten.Krigaren,vi kan kalla honom för Jacques Batres, är den som gett sig ut på jakt och som nu plötsligt blivit den jagade.

Här kommer då förstås frågan,varför säger jag vi och vad gör då vi ute i en djungel?
Saken är den att vi egentligen sitter säkra och följer krigaren på plats men utan medel att kommunicera med honom.
Vi ser allt han går igenom,alla faror han passerar utan att kunna bistå med mer än tron på honom.

Framförallt ser vi såhär halvvägs att han glömt varför han skickats iväg på detta uppdrag.Han ser inte längre ett mål framför sig utan istället har mindre delmål tagit över.

Målet vi skickade ut honom på var att hitta guld på en plats där många hittat guld före oss men där chansen fortfarande finns.I värsta fall finns inget guld och man får återvända till en kall trist och grå vardag.Det finns även ett scenario där man anar guldets närvaro och man får förnyad chans att söka vidare i ytterligare veckor.

Just nu är guldmålet inte ens på schemat,vår hjälte slåss istället mot väderkvarnar eller faror som inte borde vara något hot.
Att få åka hem igen utan lyckans leende som lett mot en är en motgång,det är ingen katastrof utan egentligen något alla experter varnat för innan man påbörjade resan.Guldet förblir en dröm att satsa på i framtiden,i andra tidsåldrar.Kanske.

Det vi med skräckblandad förtjusning genomlider med vår hjälte Batres timme efter timme är en tillvaro som börjar gå mot sitt slut.
Det vi får hoppas på är att ett genombrott framkommer,att en guldådra plötsligt dyker upp.Att vår man på plats kan få i sig energi och kan börja fokusera framåt mot det initierade målet igen,guldet.

Han måste lära sig att överleva i sin miljö och passera ruta ett.

Kommer då en ljusare framtid att kunna komma trots den väldigt tvivelaktiga förberedelsen?

Svaret måste bli ett rungande JA!

Jacques har redan överlevt flertalet möten med farliga djur och flera gånger dessutom mentalt fått ett övertag mot vissa djurarter.Speciellt det arktiska djuret som ser ut som en blandning av en björn,tiger,varg och arg papegoja.Det lever långt uppe i norr och avskyr Batres.

Men det viktigaste av allt är att ta med sig de gånger vi segerrikt gått vinnande ur kamper mot konkurrerande äventyrare som samtidigt försöker hålla sig kvar i guldkvarteren.Via list och stort mod håller vi inbördes kamper segerfyllda mot de som anser sig själva vara själva hjärtat för hela grejen.På latin Modos Modos är dess namn.

Så länge vi överllistar Modos Modos i jakten så är vi på trygg mark.

Så för att summera hela grejen;

Vi ser på Batres öde och äventyr och vet hur han ska göra för att klara sig på bästa sätt men det är upp till honom själv att lösa det.
Han kommer att lösa det.Det baserar vi på hur han skickligt vet att ligga före sin motståndare när väl individuella spörsmål uppstår.

Guldet finns därute och Batres måste komma ihåg detta.Då kommer framgången.Han måste inse sina svagheter och vända dessa tillstykor.Möblera om tankarna hur vägen skall återfinnas.

Dagen då Jacques landade i djungeln föll han ner i en dold fälla men tog sig upp,nu är det dax att återvända till samma plats och bevisa att han lärt sig av läxan och ta sig förbi.

Vid skärmen sitter vi ånyo och håller tummarna.

[Anders L]

[Charlamov]

Översätt det Malul. Trampa sen in i omklädningsrummet och håll ditt brandtal. Mycket träffsäkert.

[Piggelin]

Bulls eye, Malul.

[mollers]

[Thelemakos]

Kanske har denne Jacques Batres redan efter 20 omgångar helt enkelt blivit Jacques Matt?

[Anders83]

Bra skrivet Malul


Thelemalaka :