Lakershjärta71 wrote:Tack för denna långa redogörelse!
Men om en NHL-klubb draftar en spelare, kan den klubben göra detta oavsett om spelaren vill till denna klubb eller inte? Har inte spelaren själv något att säga till om i det fallet?
Så vad är då "Priset" som NHL-klubben får betala om spelaren vägrar att spela för denna klubb eller vill till en annan specifik klubb?
Menar du att ju tidigare i draften du är desto tidigare kommer du till NHL, och spelaren kan bli mer förberedd inför ligan? Är det det som du säger är potentialen att spelaren kan bli riktigt bra?
Stämmer det att vissa NHL-klubbar har typ första tjing på en spelare och får välja och vraka?
Spelaren har inte ett smack att säga till om. Klubbarna draftar exakt den spelare de vill. Om en spelare skulle vägra lira för en klubb (vilket sällan händer) så är det spelaren och inte klubben som får ta smällen. Spelaren blir med största sannolikhet avstängd från all ishockey tills man löst situationen. Antingen kommer man överrens om att spelaren kan lira ett år till i Europa t.ex. innan han går till NHL lr så byter de helt enkelt bort rättigheterna mot nåt annat.
Klubbarna måste ju senare komma med kontrakt, för att de draftade ska få spela i klubben, och det finns massa olika typer av kontrakt. I vissa så kan du bli nerskickad i AHL å få pisslön, å då brukar många svenskar vilja åka hem till ES istället, vilket inte NHL-klubbarna brukar vilja, så där kan det bli dispyter. Så som Dick Axelsson som sket i vad Detroit sa och åkte hem till Karlstad istället då han vantrivdes i AHL. Då stängde Detroit av Dick ett tag, vilket gjorde att Dick inte ens fick träna med FBK. Till slut löste man det någorlunda å han fick börja lira igen.
De som går tidigare i draften är helt enkelt större talanger. Har inget å göra med när du sedan går till NHL. Vissa stortalanger kanske väger för lätt, å får nåt år extra i Europa för att lägga på sig lite innan de tar steget. Vissa talanger kanske känner att de har svårt att platsa i ES å väljer därför att åka över direkt till AHL istället för att vänta 1-2 år till i Sverige. Det är helt upp till spelaren själv, självklart i samspråk med NHL-klubben.
Skiftar alltid från spelare till spelare. Vissa behöver lära sig den nordamerikanska stilen och vissa blir bättre av att lira längre i Sverige.
Gabriel Landeskog som gick som nr 2 i år stack över när han va 16 å lirade i Nordamerika, alltså 2 år innan draften ens.
Alexander Edler som nu är stjärna i Vancouver stack över direkt efter att han blev draftad, då lirade han i Division 1 i Sverige.
Samma med Mattias Tedenby i HV. Han lirade 3e kedja i HV för nåt år sen, men han tänkte att han skulle ta chansen att åka över. Nu lirade han första kedja i New Jersey Devils långa stunder.
Enda gången du har förstatjing på en spelare är om han är draftad av dig. De som väljs i draften går ju efter turordning. Spelare som är äldre och odraftade (Viktor Fasth, Jonas Gustavsson osv) kan alla ge kontraktsförslag. Så där äre spelarna som får välja å vraka vart de själva vill.
Nu blev detta ganska långt, men ett exempel på en spelare som vägrade lira för en klubb va Eric Lindros när han gick först av alla i draften 1991. Han visste att han skulle bli vald som nr 1 av Quebec och hade sagt i förhand att han vägrade spela för de. Klubben valde honom ändå med förhoppning om att det skulle lösa sig. Men Lindros vägrade sätta på sig tröjan under draftkvällen och vägrade även spela, vilket gjorde att Quebec stängde av honom en hel säsong, innan man bytte bort honom mot rättigheterna till en 19-årig Peter Forsberg samt ett helt pack spelare å förstadraft-val i en sjukt bra trade för Quebec(senare Colorado).
"Jag unnar ingen annan än Färjestad att vinna SM-guld" - Lars Glennert.
