1. Första delen är allsvenskan med sikte mot SHL. Givetvis lite spretig med en ekonomisk kris mitt i men man byggde en maskin som till slut inte gick att bräcka i kvalserien.
2. Överleva i elitserien/SHL de första åren. Man fick betala lite extra för att få in "stjärnstatus" men bakom fanns fortfarande en hårt jobbande maskin med hjärtat i Markusson.
3. Mot total dominans. Hur gick det egentligen till? Upplevelsen är väl helt klart att det i förhållande till andra klubbar fanns lite extra tryck i kassan efter första guldet och att det sakta begränsats. Med undantag av guldet 2018 så är det verkligen laget som vunnit utan att egentligen ha den mest profilstarka truppen. På senare år känns det också som en långsiktig tanke att alltid ha ett par unga lågavlönande som ska få en utväxling inom 1-2 år och då kunna vara en nyckelfaktor till framgång. Även om det inte blev någon sen värvning förra säsongen tror jag ändå att Evertsson konstant scannar för att kunna dra till med en riktig "boom" innan slutspelet.
Oro: Fortfarande är förutsättningen att laget sitter som en enhet om det ska leda till framgång. Man kan inte förlita sig på att individer ska dra fram laget (vilket egentligen känns positivt
). Klubben har fortfarande inte kunnat etablera en talangutveckling som förser med klubbhjärta och billigare löner samt i slutändan lite trevliga "hemvändare". Något jag känner en oro för är att Växjö blivit lite mätta på Lakers. Både publiksnitt och draget under matcherna är sämre än vad det varit. Publiksnittet är kanske inte sämre men känns som att man behöver locka med lite rabatter och mindre lönsamma kampanjer för att hålla det uppe, detta trots helt otrolig sportslig framgång.
. Inte jag i alla fall. 
