Även Jag hoppas på J-18 Elit, ett nödvändigt steg. Då måste Laget göra personbästa i den Match på året som betyder MEST, upp till bevis!!
Som Kuriosa i sammanhaget så bifogar Jag "Jerry The Boss" synpunkter på J-Hockey nyligen, Varför är Han ensam om att VÅGA skriva sina ideer om Utvckling istället för att som somliga rabla samma mantran som endast Lurar Okunniga Hockeyföräldrar.
Håll Till Godo :
--------------------------------------------------------------------------------
Juniorers tålamod i dag är 24 timmar , på 80-talet två , tre år
Juniorhockeyn är glödhet under helgen då J 20 kvalspelar till Elitserien , härligt. I allmänhet anser jag annars att det på senaste åren har skett en nästan otäck egoistisk inställning bland inte bara spelarna utan främst föräldrarna. Egot är stort som en bandybana och laglojaliteten , långsiktigheten ryms in en 24 tums platt Tv. Man ska ha istid , man ska spela förstafemman och man skall roffa åt sig andra och tredjeassist på gjorda mål. Det har i mina ögon sett accelererat och t o m gått utanför gränserna en aning. Visst , killar i juniorålderns skall spela , det är viktigt , men det är minst lika viktigt att förstå laglojaliteten , förstå värdet av att vara en viktig kugge i teamet även om man inte spelar förstafiolen varje år , d v s om du är en av 22 i en trupp som har ett mål framför sig så är det den uppgiften som är prioriterande. Det är också lagets framgångar som innebär att den enskilda spelaren kommer i fokus och utvecklas i rätt riktning. Att ha två , tre säsonger i en s k fjärdefemma betyder inte att man måste byta klubb omgående , det är att gå genvägar. Däremot , om man har en coach som inte engagerar sig i spelarens individuella utveckling , träningsresultat , teknikförbättringar etc , ja då ska man fundera på om inte en annan miljö är bättre , men aldrig om man får vara med i en vinnande miljö. Jag tror det är på sin tid att vi utbildar bättre i vad det innebär att vara en spelare i ett lag , att vi utbildar i vad som ger energi åt en grupp i motsats till vad som stjäl energi i en grupp. Skulle vi få till en större insikt i detta bland föräldrarna som är mentorer så tror jag personligen att fler ungdomar kommer med en avsevärt bättre egoism och som i sin tur utvecklar gruppmiljön , och inte minst i hälsosynpunkt , fler ungdomar med bra självkänsla och till det ett gott självförtroende som klarar motgångarna och medgångar såväl i idrotten som i det vanliga livet.
Detta är ett kärt och aktuellt ämne. Tålamod i utvecklingen stavas 24 timmar nu för tiden , på 80-talet två år. Idag talar vi för döva öron åt såväl spelare som föräldrar när vi vill bygga starkt , långsiktigt. Tio-tusenkronorsfrågan som vår kassör brukar kalla de svåra lösningarna är hur vi framöver skall hanterar föräldrarna som vet bäst och har talangfulla barn , inte som förr då problemet med s k jobbiga föräldrar var föräldrar till barn som saknade talang och till viss del intresse. Idag framstår den gruppen som lojal och förstående i allra högsta grad.
Bengan kan sin sak verkar det som !
