PutteA wrote:Det där med egna spelare är något vi har hört till leda i den här föreningen. Och något som alla använder sig av när det går att använda sig av det. Vi har också spelare från bygden och regionen som vi är stolta över i A-laget. Robert Rosén, Calle Rosén, Erik Josefsson och Alexander Johansson.
Skellefteå ska inte storltsera i första hand för den ungdomsverksamhet ni har, för den är långt ifrån bäst i sverige. Utan det Skellefteå gjort bra de senaste åren är att dom hittat spelare i andra delar av landet som inte riktigt hittat sin hockey och varit uträknade som spelare. Tim Heed och John Norman är kanske de mest lysande exemplena på detta. Man tar in dom och utbildar dom och skördar. Sen trycker man dit klasspelare som Pesonen, Ritola och Jimmie Ericsson till detta. Spelare som inte alls är knutna ens till regionen. En supermålvakt som Markus Svensson som är Kalmarkille och således en smålänning.
Växjö är bara en 19 år gammal förening, en förening som vi älskar lika mycket som du/ni älskar er förening. Vår förening är ung men med en jävla vinnarkultur och en framgångssaga som är svår att bräcka. Vi bygger fortfarande och det som tar längst tid är att bygga är en ungdomsorganisation som ger avkastning. Samtidigt som det är ett levande dokument där du som förening måste ha lite flyt också. Skellefteå kommer att komma in i sämre tider där generationen inte genererar lika bra avkastning på unga spelare och då gäller det att föreningen är flexibel och hittar andra sportsliga vägar för att överleva till nya bra generationer uppstår. Det är då föreningen sätts på prov. Misslyckas man där är man nära Lex Modo.
Det här kanske inte hör hemma i matchtråden men nåväl, jag vill bara förklara vart jag kommer ifrån.
Jag är 44 år och har följt Skellefteå AIK sedan ca 1980, vilket innebär att jag missade guldet 1978. Under årens lopp har vi gått från topplag i dåvarande Elitserien till sakta dalande ända ner på kvalplats. Några lyckade kval, men sen hann verkligheten ikapp en dåligt skött förening som åkte ur högsta serien för att stanna där i 16 långa ökenår. Under hela 90-talet fick vi fram två juniorer av värde - Johan Backlund och Jonathan Hedström. Ingen av dem blev kvar särskilt länge, och vi fick förlita oss på dåliga värvningar och hemvävda spelare som inte höll måttet. 1997 var hela föreningen så vanskött att man var timmar från konkurs, och räddades 0,4 sekunder före full tid so to speak från en sudden death.
Sen började saker sakta men säkert att gå framåt, och 10 år senare tog vi äntligen steget upp igen. Sen dess har Skellefteå AIK varit en framgångssaga, men tro mig - i själ och hjärta hos alla supportrar äldre än 15 år finns ärren från de mörka åren kvar. Inför varje säsong är den sanna målsättningen hos många supportrar inte att gå till final, utan att undvika kvalserien. Nån pratade tidigare om "jamen hur ser det ut på ert eget forum?" - ja, det är helt tyst i medgång men däremot oerhört livligt och självkritiskt när det blir motgångar.
När det gäller spelare då; Jimmie Ericsson är helt riktigt fostrad i Vita Hästan. Han har dock spelat sedan 2002 i Skellefteå AIK (med undantag för en säsong i Leksand), och var sannerligen ingen stjärnvärvning när han kom. Hans rötter finns dock i Skellefteå, och han är född här också. Utöver honom har Pontus Petterström sammanlagt 10 säsonger i föreningen också, och är väl något av en internaliserad Skelleftebo..
Jag påstod inte att juniorverksamheten var bäst i Sverige, bara att det ger en extra stolthet när laget ställer upp med bygdens söner. Jag ser inget problem med att värva, det har vi också gjort. Mer i perioder, mindre andra perioder. Även i årets lag är ju många bärande spelare utsocknes: Svensson, Heed, Zacke, Pesonen, Calof, Ritola mfl. Spets måste värvas om man ska nå långt. Supermålvakten Svensson från Kalmar var ju för övrigt utskrattad och utdömd som SHL:s sämsta målvakt när han gick till Skellefteå, kan vara bra att minnas.
I årets semifinaler dock har följande spelare kommit via juniorverksamheten och från bygden (Skellefteå/Västerbotten): Adam Pettersson, Arvid Lundberg, Martin Lundberg, Marcus Pettersson, Sebastian Aho, Anton Lindholm, Per Lindholm, Erik Forssell, Fredrik Lindgren, Nicklas Burström, Sebastian Ohlsson, Andreas Wingerli, Axel Holmström.
De senaste åren har vi tappat följande egna produkter till Nordamerika: Adam Larsson, David Rundblad, Tim Erixon, Johan Alm, Petter Granberg, Oscar Lindberg, Oscar Sundqvist, Viktor Arvidsson, Melker Karlsson.
Jag har full respekt för Växjö och er framgångssaga som sagt, det finns många olika stigar och strategier för att komma till målet. Att ni älskar ert lag hoppas jag verkligen, allt annat skulle förvåna mig. Nu börjar ni om igen inför nästa säsong, och vem vet vad som händer då?
Vi står också inför en rejäl omdaning då både sportchefen Lasse Johansson och tränare Wallsson försvinner mot ny äventyr, så självklart finns alltid en oro för framtiden. På juniorsidan ser det OK ut, även om det saknas riktiga stjärnspelare. Filip Berglund, Hugo Danielsson, Anton Danielsson, Isak Stenlund-Ädelgran och Linus Lindström har alla gjort SHL-debut i år, några av dem har även fått känna på slutspelsatmosfären.
Det här blev långt, men kontentan är: Jag dissar inte Växjö för att ni befinner er på en annan stig än Skellefteå. Ni vann förra året, i år tog vi er. Har full respekt för er, så länge ni inte hemfaller till skitsnacket om att vi har som taktik att skada eller att domarna alltid är emot er.
Väl mött nästa säsong!