Växjö Lakers i media
Moderators: AHammarstedt, Klonis, PutteA, Moderator
Re: Växjö Lakers i media
fel tråd
-
StenhårtSlagskott
- c/o LL´s Forum
- Posts: 5421
- Joined: 18 December 2016, 18:31
Re: Växjö Lakers i media
Målvakter 3
Emil Larmi har lämnat för spel i Färjestad efter drygt tre säsonger i Växjö. Under Larmis tid i klubben har Adam Åhman sakta men säkert utvecklats och stadigt flyttat fram sin position. Medan Larmi har varit mer spektakulär och den som klivit fram i de stora matcherna så har Åhman varit den pålitlige som man alltid vetat vad man får av.
Nu får han konkurrens av Brynäs succémålvakt Ludvig Persson i vad som på förhand borde vara en jämn duell om istid målvakterna emellan. Persson kom till Brynäs i fjol som en okänd målvakt från den amerikanska collegeligan NCAA. Persson visade i sin debut mot Färjestad, i den fjärde omgången, att han var mogen uppgiften med sitt lugna och följsamma spel. Persson tog under säsongens gång över som Brynäs förstaval före den mer meriterade Erik Källgren. En skada i kvartsfinalen mot Malmö gjorde att Persson missade hela semifinalserien mot Skellefteå för att sedan vara tillbaka mot Luleå i den fjärde finalmatchen. I och med skilsmässan med Emil Larmi, som varit en av seriens bästa målvakter, har Växjö i år en stabil, bra och framför allt billigare målvaktssida även om den saknar Larmis matchvinnaregenskaper och spets. Likväl kommer Växjö stå sig bra med Åhman och Persson med tanke på sin ramstarka och stabila defensiv.
Backar 4
En i stort sett identisk backsida från i fjol där Eric Martinsson lämnat och ersatts av talangfulle Leo Sahlin Wallenius som jag har stora förhoppningar på. Sahlin Wallenius var utlånad till både Nybro i hockeyallsvenskan och TPS i den finska ligan i fjol. I slutskedet av grundserien var Sahlin Wallenius tillbaka i Växjös trupp och de sista tio matcherna och fick uppemot 20 minuters istid i några av dessa matcher. Han visade då prov på varför han länge ansetts vara en av sin ålderskulls allra bästa backar. Sahlin Wallenius spelade i huvudsak vid sidan av Zach Giuttari och duon hade en positiv inverkan på spelet när de var på isen sett till förväntande mål framåt.
Giuttari är mer en defensivt inriktad back vilket var tryggt och bra för Sahlin Wallenius att ha vid sin sida. Tanken i år att han från start ska få chansen att spela med Joel Persson nu när Eric Martinsson lämnat. Persson är en av SHL:s bästa backar och belönades säsongen 23/24 med Guldhjälmen som seriens bästa spelare. Nu var Persson inte riktigt lika bra i fjol även om han inte på något sätt var dålig. Perssons 23 poäng på 43 matcher var hans i särklass sämsta poängnotering under de sju säsonger som han spelat i SHL. Persson kan ta Sahlin Wallenius under sina vingar och hjälpa honom in i ligan. Eftersom båda är så pass spelskickliga så borde de kunna hitta en fin kemi med varandra. Samtidigt går det att laborera rätt bra i uppställningen eftersom det är idel starka namn i synnerhet sedan Elias Rosén i fjol fick sitt stora genombrott med bland annat 18 poäng på 50 matcher. 16 poäng kom i spel med lika styrka vilket, för att sätta det i perspektiv, var lika många som Frölundas Henrik Tömmernes och Skellefteås Axel Sandin Pellikka gjorde. Av Växjöspelarna var det bara Dylan McLaughlin som gjorde fler poäng än Rosén i lika styrka.
Brian Cooper är en stenhård och tuff back som i sina bästa stunder är en av ligans bästa defensiva backar. Han gillar att följa med och fylla på i anfallen när han får chansen. Petter Granberg har även han sin styrka i defensiven precis som Keegan Lowe och ovan nämnda Giuttari.
I truppen finns även Kevin Israelsson. Han var utlånad till Vimmerby och Karlskrona i fjol och skulle i en ålder av 20 år må bra av att få spela regelbundet i ett lag som kan ge honom en roll högt upp i hierarkin. Underifrån finns talangfulla spelare som Liam Pettersson född 2007 och Ola Palme född 2008 samt Max Vilén som värvats in från Malmös J20.
Växjö bygger på kontinuitet på sin backsida och som alltid kommer den vara stabil och trygg. Även om de släppte in 22 mål fler i fjol än säsongen dessförinnan så var Växjö det lag som släppte till färst skott emot sig från den inre skottsektorn.
Forwards 3
Lucas Elvenes, Reid Gardiner och Eemeli Suomi har alla värvats in för att få fart på det offensiva spelet.
Elvenes är en spelfördelare av rang som kommer passa perfekt in i Växjös spelsätt. Dessutom har han tidigare spelat sin bästa hockey i karriären under nye tränaren Björn Hellkvists ledning i Oskarshamn och framför allt i Leksand. Jag ser Elvenes som en ersättare till Robert Rosén för sitt sätt att styra spelet och tempot i matcherna när han är på isen. Elvenes kommer vara spelfördelaren i den första powerplayenheten där Joel Persson står som ensam back på blålinjen. Hittar duon en fin kemi så lär Växjös spel i numerärt överläge vara bättre än i fjol.
Reid Gardiner kommer från fyra säsonger i den finska ligan där han varit en stabil poänggörare. Under sin tid i finska ligan svarade Gardiner för imponerande 101 mål på 228 matcher. Han har dock gjort det i bottenlag som missat slutspel tre av fyra år. Nu ska han in i ett lag med förväntningar att vinna både grundserien och SM-guld. Gardiner har ett vasst skott och kommer stå som skytt i en av powerplayuppställningarna. Han är dock ingen spelare som kommer vinna massa lösa puckar eller vara den som transporterar puck genom mittzon. Han kommer säkerligen att vara osynlig ibland men när lägen väl uppstår har han en förmåga att stå på rätt plats.
Eemeli Suomi har lämnat hemlandet och Ilves för första gången i sin karriär. Efter tio säsonger och 395 poäng på 529 matcher är tanken att Suomi ska spetsa till Växjös offensiv. På sitt cv har han också erfarenhet från att ha varit assisterande kapten och lagkapten i Ilves sedan 2018. Suomi är bra i spelet runt mål och duktig på att styra och hitta lösa puckar.
I fjol värvades Felix Robert och Otto Koivula för att fylla delar av det tomrum och de 106 poäng som Marcus Sylvegård, Kalle Kossila och Robert Rosén lämnat efter sig. Robert svarade för 21 poäng på 50 matcher medan Koivula hade en skadefylld säsong som begränsade honom till 30 matcher och 15 poäng. Koivula opererade sig innan han kom till Växjö och ska ha spelat med en del smärta under stora delar av säsongen. Jag upplevde Koivula som stressad och forcerad i spelet när poängen uteblev och han tvingades flytta runt i olika formationer.
Koivula och Robert är såklart en duo som måste prestera långt mycket bättre i år vilket går att förvänta sig nu när omställningen från Nordamerika till SHL och det tuffa första året är gjord.
Karl Henriksson rehabiliterade en skada som han ådrog sig innan han värvades till Växjö och missade inledningen på säsongen i fjol. Väl tillbaka i spel tog Henriksson successivt steg för att i slutskedet av säsongen vara en av lagets bästa spelare. Henriksson är en ansvarstagande tvåvägsspelare som kommer att kunna ta fortsatta kliv och i allra högsta grad slåss om platsen som center i en andrakedja vad det lider. Jag ser inte att det finns något givet förstaval där även om Dennis Rasmussen är ämnad för den rollen.
Dylan McLaughlin gör sin tredje säsong i Växjö. Han var mer framträdande under sin första säsong än vad han var i fjol även om poängskörden på 29 varit samma bägge åren. McLaughlin är duktig på att driva spelet framåt men är aningen för ojämn i sina prestationer. Tanken att han inleder som andracenter bakom Dennis Rasmussen med Henriksson och Sebastian Strandberg som tredje- och fjärdecenter.
Både Manuel Ågren och Hugo Gustafsson är habila spelare som använder sin fart för att göra sina kedjekamrater bättre. Jag saknar jämnheten i spelet hos framför allt Gustafsson för att han ska kunna ta nästa kliv och flytta fram sina positioner och få en mer framträdande roll. Ågren borde kunna producera mer offensivt men det har jag å andra sidan tänkt om honom inför hans senaste tre, fyra säsonger. Han gör sina 15-17 poäng och det är väl i de trakterna han landar på i år också,.
Sebastian Strandberg är en nyttig center som gör sig bra oavsett roll eller plats i kedjehierarkin.
Ludvig Nilsson går in på sin sjunde säsong i Växjötröjan. Nilsson vet sin roll och köper den fullt ut. Han ska stå för ett hårt jobb och bidra med fysik vilket jag tycker han gör på ett bra sätt. Till den här säsongen har Nilsson blivit utsedd till assisterande kapten vilket säger en del om hur viktig han är för gruppen utanför isen.
Från Mora har 20 årige Kalle Kratz värvats in. Värvningen går helt i linje med Växjös strategi att värva ungt och billigt med potential att växa in i deras spelsätt och successivt flytta fram sina positioner. Tidigare är har Växjö med framgång värvats unga och billiga spelare som Elias Rosén, Hugo Gustafsson, Pontus Holmberg, och Linus Fröberg i samma syfte som Kratz. Jag gillar den energin och intensitet som Kratz spelar med. Han är dessutom duktig på att vinna dueller och ta sig in mot mål. Kratz har gjort två säsonger i hockeyallsvenskan och det var framför allt i fjol som han fick lite av ett genombrott. Växjö gav honom ett treårskontrakt och tror att han successivt kommer att kunna ta steg och bli en viktig pjäs för dem framöver.
Växjö har ett spetsigare lag i år än i fjol. Jag saknar dock den givna förstacentern som kan göra runt 40 poäng. Å andra sidan har Växjö en uppsjö av spelare som kan spela center så sett till bredd så står de sig starka.
Coacher 2
Björn Hellkvist har inför den här säsongen tagit över huvudansvaret efter Jörgen Jönsson. Ett aningen oväntat val men samtidigt var det det bästa tänkbara lediga tränarnamnet på marknaden. Hellkvist kommer till en färdig modell och playbook som han har att förhålla sig till. Han vill säkert addera offensivare spel men å andra sidan var det precis det Jörgen Jönsson ville göra när han kom till Växjö.
Hellkvist har haft några struliga säsonger där han, av hälsoskäl, tvingades ta timeout från Leksand säsongen 23/24 för att i fjol få sparken från Björklöven efter att haft uppenbara problem att få ordning på det defensiva spelet. Det är å andra sidan något som ligger i Växjös DNA och som ständigt övervakas av sportchefen Henrik Evertsson och såklart av backtränaren Fredrik Hellgren som går in på sin 19:e (!) säsong i klubben. Tillbaka i Växjö efter 20 år, nu som assisterande tränare, är Joakim Fagervall. Det blir hans första uppdrag som assisterande tränare sedan millenniumskiftet. Fagervalls styrka ligger i att motivera en grupp och bekräfta sin omgivning mer än att han är en genialiskt taktiker.
De spelare som jag pratat med vittnar om att det nya tränarteamet kommit in med väldigt mycket energi vilket är en klar skillnad mot hur det var ut under framför allt den andra halvan av säsongen i fjol.
Emil Larmi har lämnat för spel i Färjestad efter drygt tre säsonger i Växjö. Under Larmis tid i klubben har Adam Åhman sakta men säkert utvecklats och stadigt flyttat fram sin position. Medan Larmi har varit mer spektakulär och den som klivit fram i de stora matcherna så har Åhman varit den pålitlige som man alltid vetat vad man får av.
Nu får han konkurrens av Brynäs succémålvakt Ludvig Persson i vad som på förhand borde vara en jämn duell om istid målvakterna emellan. Persson kom till Brynäs i fjol som en okänd målvakt från den amerikanska collegeligan NCAA. Persson visade i sin debut mot Färjestad, i den fjärde omgången, att han var mogen uppgiften med sitt lugna och följsamma spel. Persson tog under säsongens gång över som Brynäs förstaval före den mer meriterade Erik Källgren. En skada i kvartsfinalen mot Malmö gjorde att Persson missade hela semifinalserien mot Skellefteå för att sedan vara tillbaka mot Luleå i den fjärde finalmatchen. I och med skilsmässan med Emil Larmi, som varit en av seriens bästa målvakter, har Växjö i år en stabil, bra och framför allt billigare målvaktssida även om den saknar Larmis matchvinnaregenskaper och spets. Likväl kommer Växjö stå sig bra med Åhman och Persson med tanke på sin ramstarka och stabila defensiv.
Backar 4
En i stort sett identisk backsida från i fjol där Eric Martinsson lämnat och ersatts av talangfulle Leo Sahlin Wallenius som jag har stora förhoppningar på. Sahlin Wallenius var utlånad till både Nybro i hockeyallsvenskan och TPS i den finska ligan i fjol. I slutskedet av grundserien var Sahlin Wallenius tillbaka i Växjös trupp och de sista tio matcherna och fick uppemot 20 minuters istid i några av dessa matcher. Han visade då prov på varför han länge ansetts vara en av sin ålderskulls allra bästa backar. Sahlin Wallenius spelade i huvudsak vid sidan av Zach Giuttari och duon hade en positiv inverkan på spelet när de var på isen sett till förväntande mål framåt.
Giuttari är mer en defensivt inriktad back vilket var tryggt och bra för Sahlin Wallenius att ha vid sin sida. Tanken i år att han från start ska få chansen att spela med Joel Persson nu när Eric Martinsson lämnat. Persson är en av SHL:s bästa backar och belönades säsongen 23/24 med Guldhjälmen som seriens bästa spelare. Nu var Persson inte riktigt lika bra i fjol även om han inte på något sätt var dålig. Perssons 23 poäng på 43 matcher var hans i särklass sämsta poängnotering under de sju säsonger som han spelat i SHL. Persson kan ta Sahlin Wallenius under sina vingar och hjälpa honom in i ligan. Eftersom båda är så pass spelskickliga så borde de kunna hitta en fin kemi med varandra. Samtidigt går det att laborera rätt bra i uppställningen eftersom det är idel starka namn i synnerhet sedan Elias Rosén i fjol fick sitt stora genombrott med bland annat 18 poäng på 50 matcher. 16 poäng kom i spel med lika styrka vilket, för att sätta det i perspektiv, var lika många som Frölundas Henrik Tömmernes och Skellefteås Axel Sandin Pellikka gjorde. Av Växjöspelarna var det bara Dylan McLaughlin som gjorde fler poäng än Rosén i lika styrka.
Brian Cooper är en stenhård och tuff back som i sina bästa stunder är en av ligans bästa defensiva backar. Han gillar att följa med och fylla på i anfallen när han får chansen. Petter Granberg har även han sin styrka i defensiven precis som Keegan Lowe och ovan nämnda Giuttari.
I truppen finns även Kevin Israelsson. Han var utlånad till Vimmerby och Karlskrona i fjol och skulle i en ålder av 20 år må bra av att få spela regelbundet i ett lag som kan ge honom en roll högt upp i hierarkin. Underifrån finns talangfulla spelare som Liam Pettersson född 2007 och Ola Palme född 2008 samt Max Vilén som värvats in från Malmös J20.
Växjö bygger på kontinuitet på sin backsida och som alltid kommer den vara stabil och trygg. Även om de släppte in 22 mål fler i fjol än säsongen dessförinnan så var Växjö det lag som släppte till färst skott emot sig från den inre skottsektorn.
Forwards 3
Lucas Elvenes, Reid Gardiner och Eemeli Suomi har alla värvats in för att få fart på det offensiva spelet.
Elvenes är en spelfördelare av rang som kommer passa perfekt in i Växjös spelsätt. Dessutom har han tidigare spelat sin bästa hockey i karriären under nye tränaren Björn Hellkvists ledning i Oskarshamn och framför allt i Leksand. Jag ser Elvenes som en ersättare till Robert Rosén för sitt sätt att styra spelet och tempot i matcherna när han är på isen. Elvenes kommer vara spelfördelaren i den första powerplayenheten där Joel Persson står som ensam back på blålinjen. Hittar duon en fin kemi så lär Växjös spel i numerärt överläge vara bättre än i fjol.
Reid Gardiner kommer från fyra säsonger i den finska ligan där han varit en stabil poänggörare. Under sin tid i finska ligan svarade Gardiner för imponerande 101 mål på 228 matcher. Han har dock gjort det i bottenlag som missat slutspel tre av fyra år. Nu ska han in i ett lag med förväntningar att vinna både grundserien och SM-guld. Gardiner har ett vasst skott och kommer stå som skytt i en av powerplayuppställningarna. Han är dock ingen spelare som kommer vinna massa lösa puckar eller vara den som transporterar puck genom mittzon. Han kommer säkerligen att vara osynlig ibland men när lägen väl uppstår har han en förmåga att stå på rätt plats.
Eemeli Suomi har lämnat hemlandet och Ilves för första gången i sin karriär. Efter tio säsonger och 395 poäng på 529 matcher är tanken att Suomi ska spetsa till Växjös offensiv. På sitt cv har han också erfarenhet från att ha varit assisterande kapten och lagkapten i Ilves sedan 2018. Suomi är bra i spelet runt mål och duktig på att styra och hitta lösa puckar.
I fjol värvades Felix Robert och Otto Koivula för att fylla delar av det tomrum och de 106 poäng som Marcus Sylvegård, Kalle Kossila och Robert Rosén lämnat efter sig. Robert svarade för 21 poäng på 50 matcher medan Koivula hade en skadefylld säsong som begränsade honom till 30 matcher och 15 poäng. Koivula opererade sig innan han kom till Växjö och ska ha spelat med en del smärta under stora delar av säsongen. Jag upplevde Koivula som stressad och forcerad i spelet när poängen uteblev och han tvingades flytta runt i olika formationer.
Koivula och Robert är såklart en duo som måste prestera långt mycket bättre i år vilket går att förvänta sig nu när omställningen från Nordamerika till SHL och det tuffa första året är gjord.
Karl Henriksson rehabiliterade en skada som han ådrog sig innan han värvades till Växjö och missade inledningen på säsongen i fjol. Väl tillbaka i spel tog Henriksson successivt steg för att i slutskedet av säsongen vara en av lagets bästa spelare. Henriksson är en ansvarstagande tvåvägsspelare som kommer att kunna ta fortsatta kliv och i allra högsta grad slåss om platsen som center i en andrakedja vad det lider. Jag ser inte att det finns något givet förstaval där även om Dennis Rasmussen är ämnad för den rollen.
Dylan McLaughlin gör sin tredje säsong i Växjö. Han var mer framträdande under sin första säsong än vad han var i fjol även om poängskörden på 29 varit samma bägge åren. McLaughlin är duktig på att driva spelet framåt men är aningen för ojämn i sina prestationer. Tanken att han inleder som andracenter bakom Dennis Rasmussen med Henriksson och Sebastian Strandberg som tredje- och fjärdecenter.
Både Manuel Ågren och Hugo Gustafsson är habila spelare som använder sin fart för att göra sina kedjekamrater bättre. Jag saknar jämnheten i spelet hos framför allt Gustafsson för att han ska kunna ta nästa kliv och flytta fram sina positioner och få en mer framträdande roll. Ågren borde kunna producera mer offensivt men det har jag å andra sidan tänkt om honom inför hans senaste tre, fyra säsonger. Han gör sina 15-17 poäng och det är väl i de trakterna han landar på i år också,.
Sebastian Strandberg är en nyttig center som gör sig bra oavsett roll eller plats i kedjehierarkin.
Ludvig Nilsson går in på sin sjunde säsong i Växjötröjan. Nilsson vet sin roll och köper den fullt ut. Han ska stå för ett hårt jobb och bidra med fysik vilket jag tycker han gör på ett bra sätt. Till den här säsongen har Nilsson blivit utsedd till assisterande kapten vilket säger en del om hur viktig han är för gruppen utanför isen.
Från Mora har 20 årige Kalle Kratz värvats in. Värvningen går helt i linje med Växjös strategi att värva ungt och billigt med potential att växa in i deras spelsätt och successivt flytta fram sina positioner. Tidigare är har Växjö med framgång värvats unga och billiga spelare som Elias Rosén, Hugo Gustafsson, Pontus Holmberg, och Linus Fröberg i samma syfte som Kratz. Jag gillar den energin och intensitet som Kratz spelar med. Han är dessutom duktig på att vinna dueller och ta sig in mot mål. Kratz har gjort två säsonger i hockeyallsvenskan och det var framför allt i fjol som han fick lite av ett genombrott. Växjö gav honom ett treårskontrakt och tror att han successivt kommer att kunna ta steg och bli en viktig pjäs för dem framöver.
Växjö har ett spetsigare lag i år än i fjol. Jag saknar dock den givna förstacentern som kan göra runt 40 poäng. Å andra sidan har Växjö en uppsjö av spelare som kan spela center så sett till bredd så står de sig starka.
Coacher 2
Björn Hellkvist har inför den här säsongen tagit över huvudansvaret efter Jörgen Jönsson. Ett aningen oväntat val men samtidigt var det det bästa tänkbara lediga tränarnamnet på marknaden. Hellkvist kommer till en färdig modell och playbook som han har att förhålla sig till. Han vill säkert addera offensivare spel men å andra sidan var det precis det Jörgen Jönsson ville göra när han kom till Växjö.
Hellkvist har haft några struliga säsonger där han, av hälsoskäl, tvingades ta timeout från Leksand säsongen 23/24 för att i fjol få sparken från Björklöven efter att haft uppenbara problem att få ordning på det defensiva spelet. Det är å andra sidan något som ligger i Växjös DNA och som ständigt övervakas av sportchefen Henrik Evertsson och såklart av backtränaren Fredrik Hellgren som går in på sin 19:e (!) säsong i klubben. Tillbaka i Växjö efter 20 år, nu som assisterande tränare, är Joakim Fagervall. Det blir hans första uppdrag som assisterande tränare sedan millenniumskiftet. Fagervalls styrka ligger i att motivera en grupp och bekräfta sin omgivning mer än att han är en genialiskt taktiker.
De spelare som jag pratat med vittnar om att det nya tränarteamet kommit in med väldigt mycket energi vilket är en klar skillnad mot hur det var ut under framför allt den andra halvan av säsongen i fjol.