PutteA wrote:Hur ska dom agera? Nya spelare? Eller?
Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro
Det funkar ju inte att byta ut halva laget under säsong även om man ibland skulle vilja. Nu får man köra på det här eller börja om i HA och ta konsekvenserna av ett undermåligt lagbygge, IGEN!
Mig veterligen har vi inte tvingats ”börja om i HA” på grund av ”undermåliga lagbyggen” tidigare...?
Jag förstår frustrationen här inne och jag mår också dåligt över resultaten - men hur kan man ge upp efter 6 omgångar???
Vi borde (sett till spelet) haft typ 10-12 poäng nu!
Vi har varit klart bättre än dif, fbk och lhc och förhoppningsvis kan vi vända den negativa trenden.
I min värld är det inte dags att kicka E och hela ledarstaben riktigt än!
Själv tror jag det här laget kan vara med och hugga på guldet i vår. Motgång kan göra underverk om man lyckas ta sig ur den kolla bara på NHL-mästarna.
Det jag är mest perplex över är varför lagets moral dör så fort vi släpper in ett mål? Ungefär som om de lovat varandra att inte släppa in ett enda mål under säsongen, och sedan när motståndet gör mål i matchen, så kan de lika gärna skita i allt.
Samma sak om motståndet får in saftig tackling.
Samma sak om motståndet gör några läckra räddningar.
Samma sak om motståndet får en enkel utvisning med sig.
Samma sak om man inte kan trycka in 2-0 efter en bra period av tryck.
VLH 19/20 har den sköraste tuppkam jag upplevt. Minsta lilla vindpust och den ligger platt, limmad mot huvudet. Bara de som jobbar med gruppen kan veta vad det beror på, samtidigt så är de själva inblandade i gruppdynamiken. Ärligt talat en knepig situation.
Hockey handlar om energi. Om man är säker på att det inte är något fel med flåset i gruppen så måste man analysera den psykosociala sidan. Hur är gruppen sammansatt? Är det EN grupp? Vilka är de informella ledarna? Jobbar de i samklang med de formella? Identifiera energitjuvar. Identifiera energigivare. Kan man stärka energigivarnas ledarroller i gruppen? Och en massa liknande frågeställningar som ledarstaben redan borde ha svar på, om inte, ta reda på.
Varanen wrote:Det jag är mest perplex över är varför lagets moral dör så fort vi släpper in ett mål? Ungefär som om de lovat varandra att inte släppa in ett enda mål under säsongen, och sedan när motståndet gör mål i matchen, så kan de lika gärna skita i allt.
Samma sak om motståndet får in saftig tackling.
Samma sak om motståndet gör några läckra räddningar.
Samma sak om motståndet får en enkel utvisning med sig.
Samma sak om man inte kan trycka in 2-0 efter en bra period av tryck.
VLH 19/20 har den sköraste tuppkam jag upplevt. Minsta lilla vindpust och den ligger platt, limmad mot huvudet. Bara de som jobbar med gruppen kan veta vad det beror på, samtidigt så är de själva inblandade i gruppdynamiken. Ärligt talat en knepig situation.
Hockey handlar om energi. Om man är säker på att det inte är något fel med flåset i gruppen så måste man analysera den psykosociala sidan. Hur är gruppen sammansatt? Är det EN grupp? Vilka är de informella ledarna? Jobbar de i samklang med de formella? Identifiera energitjuvar. Identifiera energigivare. Kan man stärka energigivarnas ledarroller i gruppen? Och en massa liknande frågeställningar som ledarstaben redan borde ha svar på, om inte, ta reda på.
Då hoppas vi Evertsson tänker som han gjorde när han värvade Anton Hedman.
Jag har funderat på om spelarna - alla dessa som drömmer om VLH som språngbräda till NHL - att man fastnar i en personlig bubbla av funderingar kring individuell utveckling och poäng redan på försäsongen, och förlorar fokus på passionen för laget och kollektivet. Något som läcker som skörhet på isen. Det behöver inte handla om aktiv egoism utan delvis omedvetna processer.
Dags att plocka fram "One team - one dream" igen i omklädningsrummet.
Varanen wrote:Det jag är mest perplex över är varför lagets moral dör så fort vi släpper in ett mål? Ungefär som om de lovat varandra att inte släppa in ett enda mål under säsongen, och sedan när motståndet gör mål i matchen, så kan de lika gärna skita i allt.
Samma sak om motståndet får in saftig tackling.
Samma sak om motståndet gör några läckra räddningar.
Samma sak om motståndet får en enkel utvisning med sig.
Samma sak om man inte kan trycka in 2-0 efter en bra period av tryck.
VLH 19/20 har den sköraste tuppkam jag upplevt. Minsta lilla vindpust och den ligger platt, limmad mot huvudet. Bara de som jobbar med gruppen kan veta vad det beror på, samtidigt så är de själva inblandade i gruppdynamiken. Ärligt talat en knepig situation.
Hockey handlar om energi. Om man är säker på att det inte är något fel med flåset i gruppen så måste man analysera den psykosociala sidan. Hur är gruppen sammansatt? Är det EN grupp? Vilka är de informella ledarna? Jobbar de i samklang med de formella? Identifiera energitjuvar. Identifiera energigivare. Kan man stärka energigivarnas ledarroller i gruppen? Och en massa liknande frågeställningar som ledarstaben redan borde ha svar på, om inte, ta reda på.
Då hoppas vi Evertsson tänker som han gjorde när han värvade Anton Hedman.
Lance Ward eller något sådant.
Skickat från min SM-G975F via Tapatalk
I ett väl sammansatt hockeylag finns det en tydlig hierarki och roller, exempelvis när då pojken RR kom till Lakers så var det han som fick samla in puckarna efter en träning. Tror jag har hört talas om det, men det var ett lättare exempel. Finns andra roller i en grupp, exempelvis Kärngruppen.
Som Towen skrev om språngbrädan till NHL, detta är ett lysande exempel tycker jag, det känns nästan som man vill erbjuda det i första hand, Lakers som klubb kommer i andra hand. Fokus skall ligga på att ta dig till NHL fortast möjligt. Klart det påverkar spelarna, ialla fall de yngre.
Viljan att vinna som ett kollektiv minskar, spelarna tänker på sig själva i första hand inte klubben man spelar för.
Alla dessa som skriver om de positiva vibbarna i varje match, fortfarande är det poängen som räknas hur mycket man än vrider och vänder på det , jag tyckte själv att vi spelade de bästa 10 min på hela säsongen mot LHC igår i period 1, man kan hitta ljusglimtar överallt men så länge man inte plockar några poäng i matcherna är det ganska ointressant tyvärr
Jag har funderat en hel del och har kommit fram till att svaret är ganska enkelt, sjukt nog.
Vi har inga spelare på "uppåt"-trend.
Gynge - Skadad hela förra året, behöver tid.
Pettersson - Två ganska kassa år i AHL - har han självförtroendet?
JFK - Spelade en del för Bruins, men har personliga bekymmer.
Erixon - Lirat i AHL i halva sin karriär. Drömt om NHL och aldrig ens varit nära, självförtroendet?
Nässén - Dög inte för Luleå, åkte och lirade junis-hockey. Självförtroendet?
Karlström - Fick inte förlängt i LHC - tror han ens lite på sig själv?
Nilsson - Avvisad av Brynäs, finns viljan där?
Lundberg - Inte lirat på nära ett år, höll extremt låg klass i början av förra. Självförtroendet?
Sylvegård - Petad i MIF flertalet gånger, har han någon tro om att han håller i SHL?
Touché Svartis! Det var exakt detta jag var inne på i mitt inlägg häromdagen. Det är ok att chansa någon gång, satsa på en spelare man vet har potential men som någon anledning haft det tungt. Men att i princip bara plocka in såna spelare är naivt, väldigt mycket kan gå snett.
Jag säger det igen: Evert Hall har ägnat sig åt en massa bekvämlighetsvärvningar; plockat in lite hemvändare vars namn man redan hade i telefonboken. Så slipper man anstränga sig. Förr åkte man över till USA och scoutade spelare på plats, nu ska vi i stället ha svenska rejects. Mycket enklare så, och billigare. ”Billigt är bra”.
Jag nämnde Jonas Engström som i princip det enda bra nyförvärvet. Glömde nämna Marcus Davidsson, som jag tycker är en spännande spelare, en som vill uppåt. Frågan är hur kul han tycker det är att harva här när han kunde fått vara kvar i DIF, ett lag för den absoluta toppen? Han fick ett löfte om att få en mer framskjuten centerposition i VLH, det har väl varit lite si och så med detta än så länge? Är han ens center hos oss? Här är en sak till, som jag har reagerat på redan tidigare: vad var syftet med att värva in typ ett halvt lag med centrar...?
Evert Hall har misslyckats på i princip samtliga positioner - gör om, gör rätt. Och låt för fan Cederqvist spela.
Ytterligare en aspekt är att vi tappat den rebelliska attityden i allting. Det går att dra klara jämförelser med LHCs vilja att bli en kultur wannabe-klubb (obs ej club). Vi måste bli annoying igen.
